Dubidub
Vad konstigt det känns att skriva från datan, kör oftast från mobilen! Det är roligare att skriva i stunden liksom. Saknar min lillebror! Min lilla solstråle som är så full av kärlek, pussar och kramar :) Du och jag bro :)
Jag känner lite stress i skolan, men samtidigt känner jag mig produktiv! Är otroligt rädd för att inte klara första året måste jag erkänna, kan ibland få spykänsla när jag tänker på proven i juni. Men efter den känslan tänker jag att, Gud har redan valt den människa jag ska vara i mitt liv och jag kan inget annat göra än att göra mitt bästa och kämpa för bra saker, och be att få det bästa i mitt liv. Hellre att ha gjort något bra av sin tid än att ha slösat bort den på onödigheter.
Ibland känns det som, jag vill lyckas så mycket att det nästan skrämmer mig. Jag vill så gärna bli läkare, hjälpa människor och bidra till att världen blir bättre. Men är det verkligen bra att vilja något så mycket som jag vill, det ska ju inte vara för mycket spykänslor och sånt, det ska ju vara det lite men ändå så mycket glädje i det hela. Jag förlitar mig på Gud helt och hållet, det gör jag, jag måste bara våga släppa den otroliga rädslan jag har och byta ut den mot hopp och glädje istället! Det finns inget värre i livet än att inte känna mening med det, och min tro ger mig den absoluta meningen med livet, så inget i denna värld kan jämföras med det.
Majoriteten av dagen så är jag helt förlitad i att Gud kommer hjälpa mig att lyckas, eftersom det är ett bra syfte, det är rent från hjärtat och det vi ber om att få kommer vi få. Men ibland kan jag bli rädd och svag i mig själv och tveka på allt, kommer det gå, nej nej nej det kommer inte gå etc. Men jag ska släppa det nu, jag ska tro på att Gud hjälper mig att lyckas och visa att jag är värd hjälpen genom att jobba och kämpa för mitt mål, både genom att studera men också genom att vara en bra människa.
Jag tror att jag kommer lyckas med mitt mål, tack Gud för att du hjälper mig på vägen och gör det som inte jag kan göra, och det som krävs av mig ska jag inshallah göra.
Kramar :)
Jag känner lite stress i skolan, men samtidigt känner jag mig produktiv! Är otroligt rädd för att inte klara första året måste jag erkänna, kan ibland få spykänsla när jag tänker på proven i juni. Men efter den känslan tänker jag att, Gud har redan valt den människa jag ska vara i mitt liv och jag kan inget annat göra än att göra mitt bästa och kämpa för bra saker, och be att få det bästa i mitt liv. Hellre att ha gjort något bra av sin tid än att ha slösat bort den på onödigheter.
Ibland känns det som, jag vill lyckas så mycket att det nästan skrämmer mig. Jag vill så gärna bli läkare, hjälpa människor och bidra till att världen blir bättre. Men är det verkligen bra att vilja något så mycket som jag vill, det ska ju inte vara för mycket spykänslor och sånt, det ska ju vara det lite men ändå så mycket glädje i det hela. Jag förlitar mig på Gud helt och hållet, det gör jag, jag måste bara våga släppa den otroliga rädslan jag har och byta ut den mot hopp och glädje istället! Det finns inget värre i livet än att inte känna mening med det, och min tro ger mig den absoluta meningen med livet, så inget i denna värld kan jämföras med det.
Majoriteten av dagen så är jag helt förlitad i att Gud kommer hjälpa mig att lyckas, eftersom det är ett bra syfte, det är rent från hjärtat och det vi ber om att få kommer vi få. Men ibland kan jag bli rädd och svag i mig själv och tveka på allt, kommer det gå, nej nej nej det kommer inte gå etc. Men jag ska släppa det nu, jag ska tro på att Gud hjälper mig att lyckas och visa att jag är värd hjälpen genom att jobba och kämpa för mitt mål, både genom att studera men också genom att vara en bra människa.
Jag tror att jag kommer lyckas med mitt mål, tack Gud för att du hjälper mig på vägen och gör det som inte jag kan göra, och det som krävs av mig ska jag inshallah göra.
Kramar :)
