Gazas tårar
För över ett halvår sen såg jag dokumentären Tears of Gaza. Gud vad den berör. Det finns så mycket att säga om situationen i Palestina, otroligt mycket. En av anledningarna till att jag studerar till läkare är just för att åka dit och hjälpa människorna där, för de lever inte som de borde.
För mig har Palestina legat varmt om hjärtat mycket länge, jag minns att som liten så var jag väldigt mån om det land Jesus växt upp i, då förstod jag ju inte vad allt handlade om men jag förstod att något måste vara fel. Hur kan Palestina, inte vara Palestina längre? Jag förstod inte, och faktiskt trots att jag vet varför så vill jag inte att det ska vara så. Hade det vart så att palestinierna hade fullständiga rättigheter då hade jag haft en annan inställning till det nya landet, men det har de inte. Båda sidor har gjort sina saker, det vet alla, det finns bra och dåliga människor på båda sidor det vet alla med. Framförallt tror jag på att det finns goda människor på båda sidor. Tills rättvisa kommer, så kommer det aldrig vara fred på riktigt.
Jag har velat resa dit så länge, men jag det hade känts fel att bara semestra där utan att göra något för folket. Vem åker till Afrika eller latinamerika och bara tar det lungt och inte hjälper människorna där? Det är en sak att ha växt upp med att tillhöra det landet, men varför ska vi andra komma och latja runt? Jag hade inte haft hjärta att göra det, om jag nu ska semestra i ett land där människor inte mår bra, då ska jag hjälpa dem också. Vi alla har någonstans i världen som vi känner extra för, något som berör oss lite mer. Palestina är det för mig, latinamerika är det för mig. Jag tycker vi har ett ansvar som människor som har det bättre än andra, att se till att hjälpa människor omkring oss.
Det är bara ca 60 år sedan Israel blev till. Bara 60 år. 60 år är ingenting rent historiskt sätt, samtidigt en evighet för de som vill ha sin frihet. Många länder runt om världen börjar erkänna Palestina som självständig stat, jag gillar det. Samtidigt hoppas jag att det inte är ett sätt att maskera situationen. Dom har rätt till det land de lovades när väl invasionen ägde rum, inte mindre än så. Det kan inte bli mer rättvist än så.
Ja diskussionen kan fortsätta i många timmar, för Palestina för mig är ett av få "ämnen" som jag aldrig någonsin kommer böja mig för. Ingen kan övertyga mig om att det på någotsätt är rättvist och bra. Aldrig.
På tal om indianerna, det finns en del länder i latinamerika som börjar inse hur viktiga de är. Gud vad jag blir glad då, det här är trots allt urbefolkningen, de människor vars förfäder blev mördade och torterade för en religions skull. Det är inte okej det heller. Så när jag väl åker till latinamerika ska det vara i ett land där indianerna har sina rättigheter, rättigheter att få vara det dom är och inte anses vara mindre värda än "den vita befolkningen". Människor ska få vara de dom vill vara, ingen ska tryckas ner eller behandlas dåligt på grund av utseende eller religionstillhörighet. Man kan inte sprida förståelse för sitt eget genom att tvinga andra vara något de inte är, man kan inte öppna någons hjärta för det okända med en järnhand. Det har aldrig fungerat, alla religioner b.la. började att spridas med kärlek genom bra människor.
Det kanske låter som en drömvärld, men jag tror man behöver tro lite extra för att nå en liten bit längre. Iaf i mötet med andra människor. Ingen jag känner är lik den andra, och jag älskar det. Det är grymt!
Rent religöst sätt så är det så, har alltid varit så för vi är unika. Som sagt, hade det varit meningen hade vi alla trott likadant om livet och döden. Jag är säker på min sanning, det betyder inte att jag ska hata eller visa hat mot någon annans. Hat föder hat helt enkelt. Hat på jorden kommer aldrig försvinna, men vi kan minska på det.
Jag tror på att alla människor har rätt till ett land, men ett land ska då kunna erbjuda fullständiga rättigheter. Frihet är bland det viktigaste än människa kan ha, frihet att få vara det dom är. Självklart måste länder styras, men det är inte det jag syftar till. Även jag har en rätt och fel klocka innom mig som kanske inte stämmer med alla andra människors, men det är inget jag tänker banka in människors huvuden. Inte ens när jag blir förälder tänker jag tvinga mina barn att se rätt och fel som att det bara är så, jag vill att mina barn ska förstå rätt och fel genom att själv tänka sig fram till det. Annars, kommer dom göra samma sak mot andra människor.
Så fort man börjar hata människor för sin egen religions skull är man lika dålig som de som hatar människor på grund av deras religion. Ibland känns det som människor tror att dom är mer än bara människor, mer människa än sin medmänniska..
7 min intervju med Vibeke som såg till att dokumentären Gazas tårar blev till, även fast man inte sett den så bör man höra på hur hon upplevde att göra denna.
http://svtplay.se/v/2654009/dox/intervju_med_vibeke_lokkeberg
Tears of Gaza (har tydligen tagits bort från Svt. No suprise there).
http://www.youtube.com/watch?v=U0WKVhIpgr4
För mig har Palestina legat varmt om hjärtat mycket länge, jag minns att som liten så var jag väldigt mån om det land Jesus växt upp i, då förstod jag ju inte vad allt handlade om men jag förstod att något måste vara fel. Hur kan Palestina, inte vara Palestina längre? Jag förstod inte, och faktiskt trots att jag vet varför så vill jag inte att det ska vara så. Hade det vart så att palestinierna hade fullständiga rättigheter då hade jag haft en annan inställning till det nya landet, men det har de inte. Båda sidor har gjort sina saker, det vet alla, det finns bra och dåliga människor på båda sidor det vet alla med. Framförallt tror jag på att det finns goda människor på båda sidor. Tills rättvisa kommer, så kommer det aldrig vara fred på riktigt.
Jag har velat resa dit så länge, men jag det hade känts fel att bara semestra där utan att göra något för folket. Vem åker till Afrika eller latinamerika och bara tar det lungt och inte hjälper människorna där? Det är en sak att ha växt upp med att tillhöra det landet, men varför ska vi andra komma och latja runt? Jag hade inte haft hjärta att göra det, om jag nu ska semestra i ett land där människor inte mår bra, då ska jag hjälpa dem också. Vi alla har någonstans i världen som vi känner extra för, något som berör oss lite mer. Palestina är det för mig, latinamerika är det för mig. Jag tycker vi har ett ansvar som människor som har det bättre än andra, att se till att hjälpa människor omkring oss.
Det är bara ca 60 år sedan Israel blev till. Bara 60 år. 60 år är ingenting rent historiskt sätt, samtidigt en evighet för de som vill ha sin frihet. Många länder runt om världen börjar erkänna Palestina som självständig stat, jag gillar det. Samtidigt hoppas jag att det inte är ett sätt att maskera situationen. Dom har rätt till det land de lovades när väl invasionen ägde rum, inte mindre än så. Det kan inte bli mer rättvist än så.
Ja diskussionen kan fortsätta i många timmar, för Palestina för mig är ett av få "ämnen" som jag aldrig någonsin kommer böja mig för. Ingen kan övertyga mig om att det på någotsätt är rättvist och bra. Aldrig.
På tal om indianerna, det finns en del länder i latinamerika som börjar inse hur viktiga de är. Gud vad jag blir glad då, det här är trots allt urbefolkningen, de människor vars förfäder blev mördade och torterade för en religions skull. Det är inte okej det heller. Så när jag väl åker till latinamerika ska det vara i ett land där indianerna har sina rättigheter, rättigheter att få vara det dom är och inte anses vara mindre värda än "den vita befolkningen". Människor ska få vara de dom vill vara, ingen ska tryckas ner eller behandlas dåligt på grund av utseende eller religionstillhörighet. Man kan inte sprida förståelse för sitt eget genom att tvinga andra vara något de inte är, man kan inte öppna någons hjärta för det okända med en järnhand. Det har aldrig fungerat, alla religioner b.la. började att spridas med kärlek genom bra människor.
Det kanske låter som en drömvärld, men jag tror man behöver tro lite extra för att nå en liten bit längre. Iaf i mötet med andra människor. Ingen jag känner är lik den andra, och jag älskar det. Det är grymt!
Rent religöst sätt så är det så, har alltid varit så för vi är unika. Som sagt, hade det varit meningen hade vi alla trott likadant om livet och döden. Jag är säker på min sanning, det betyder inte att jag ska hata eller visa hat mot någon annans. Hat föder hat helt enkelt. Hat på jorden kommer aldrig försvinna, men vi kan minska på det.
Jag tror på att alla människor har rätt till ett land, men ett land ska då kunna erbjuda fullständiga rättigheter. Frihet är bland det viktigaste än människa kan ha, frihet att få vara det dom är. Självklart måste länder styras, men det är inte det jag syftar till. Även jag har en rätt och fel klocka innom mig som kanske inte stämmer med alla andra människors, men det är inget jag tänker banka in människors huvuden. Inte ens när jag blir förälder tänker jag tvinga mina barn att se rätt och fel som att det bara är så, jag vill att mina barn ska förstå rätt och fel genom att själv tänka sig fram till det. Annars, kommer dom göra samma sak mot andra människor.
Så fort man börjar hata människor för sin egen religions skull är man lika dålig som de som hatar människor på grund av deras religion. Ibland känns det som människor tror att dom är mer än bara människor, mer människa än sin medmänniska..
7 min intervju med Vibeke som såg till att dokumentären Gazas tårar blev till, även fast man inte sett den så bör man höra på hur hon upplevde att göra denna.
http://svtplay.se/v/2654009/dox/intervju_med_vibeke_lokkeberg
Tears of Gaza (har tydligen tagits bort från Svt. No suprise there).
http://www.youtube.com/watch?v=U0WKVhIpgr4
