tolftejuli

Näsan i böckerna? Jajamensan.

Dessa första veckor har minst sagt vart en hate-love relationship med hela Prag situationen! Jag är så glad att jag är här och så otroligt tacksam för att jag kan vara här, men jag kunde inte föreställa mig hur det skulle vara. För att vara ärlig så var det inte alls som jag förväntat mig och det har gått så mycket energi till att försöka få det att vara som jag hade tänkt mig. Jag har efter 7 veckor här lärt mig att:

 

1. Det är bara jag som kan få mig själv att lyckas i slutändan (Om Gud vill förstås )

2. Njuta så mycket jag kan av dagen, se dom små fina sakerna som jag annars har stressat förbi.

 

Jag har sån tur att jag är här med min självsfrände! För det är verkligen det vi är för varandra, det går inte att förklara hur bra det känns att ha någon som förstår mig så bra och kan härma mig när jag blir en riktig tjat tant! haha, då kan jag inte sluta skratta och bara blir glad igen för att han har sån tålamod med mina stressmoment!

Vi bara pluggar och pluggar och pluggar… Men jag är glad att de som jag anser vara mig närmast här nere är precis likadana, vi vill klara det här och vi gör det vi kan för att lyckas. Det är skönt att vi, trots all sjuk och helt oförståelig humör (för utomstående) ändå är fokuserade när det gäller! Det finns så många bra människor i vår klass, det gör mig så glad

Som sagt, inget var som jag trodde det skulle vara. Jag trodde inte jag skulle leva på snickers och pepsi, eller att jag skulle ha sån disciplin, eller att jag skulle ha skrattat mer på några dagar än jag gjorde hela sommaren när jag jobbade. Jag tror att när man gör det man tycker om, hur svårt och frustrerande livet kan bli, så är ett leende alltid nära tillhands.

Jag kan inte förstå att min syn av en “paus” är att kolla på dokumentärer om kroppen… studoholic! Men jag har blivit bättre på det, med massa serier och Beyoncé självklart Jag fick fråga om varför just Beyoncé? Saken är den, jag beundrar människor som arbetar hårt för det dom vill ha. Jag beundrar verkligen beslutsamhet och vilja, oavsett inom vad man vill lyckas, drivenheten är densamma! Så när jag lyssnar på hennes album eller kollar på dokumentärer så blir jag bara så inspirerad att göra mitt bästa, jag vill alltid vara driven och älska det jag gör.

Nu har jag tagit min paus, så nu blir det att göra instuderingsfrågor till “Connective tissue” och titta på lite HIMYM. Idag blev jag HUR GLAD SOM HELST! Min underbara vän ska komma hit på besök i december?, never mind the date, Jag är bara sååååå glad för det! Lycka ♥